Skrev Eva Gabrielsson Stieg Larssons böcker?

Diskussionen om Stieg Larssons journalistiska förmåga fortsätter. En tidigare kollega på TT Anders Hellberg skriver idag i DN att han tror att det var Eva Gabrielsson som skrev Stieg Larssons böcker.

En sensationell idé som tydligen inte avfärdas helt av Kurdo Baksi. Jag vidhåller nog: Så illa skrev han inte. Jag har skrivit en hel bok med honom och suttit med hans texter många gånger. Om han var så orutinerad i början på TT, vilket jag inte betvivlar, så tränade han flitigt för att bli bättre. De texter vi bollade i början av 90-talet var helt möjliga att publicera. Vi rättade varandras texter en del och han hade även synpunkter på mina. Den kritik han får nu är orättfärdig.

Man ska inte heller glömma att han läste enorma mängder av deckare långt innan den svenska deckarvågen och hade rika möjligheter att reflektera över hur de var uppbyggda. Han har säkert haft en hel del stöd och hjälp av Eva, det utgår jag ifrån. Men att gå så långt som till att säga att hon skrev hans böcker tycker jag är att vara väl konspiratorisk.

Tillägg:
Fick just höra att min vän från Sunkit Ahrvid Engholm, som kände Stieg under hans idag sällan uppmärksammade tid i science fiction-sammanhang, tänker i liknande banor som jag gör fast med andra utgångspunkter. Se Skriva-listan:

Undertecknad kan dock konstatera att det inte var något fel, stilistiskt eller grammatiskt, på exempelvis de ofta ganska tjocka nummer av Fanac som Stieg Larsson skrev (och Eva Gabrielsson; de var bägge ansvariga). Och med tanke på att han skickade in noveller till Bertil Falks nystartade JVM redan omkring 1969 och alltså hamrat på skrivmaskin i minst tio år vid tiden, är det svårt att ta Hellberg på allvar.

Publicerat i Kurdo Baksi, Stieg Larsson | Lämna en kommentar

Var Stieg Larsson en medioker journalist?

Jag ser fram emot att få läsa Kurdo Baksis bok om Stieg Larsson, de kände ju varandra väl och hade mycket med varandra att göra genom åren. I synnerhet de sista åren när jag mer eller mindre tappade kontakten med Stieg. Ser att Kurdo får mycket publicitet och intresset lär vara stort även från andra länder.

Kan inte uttala mig om boken som jag inte läst än, men visst är det lite svenskt att misstro den som skriver en bok om en vän som är berömd och att tala om att personen i fråga försöker ”slå mynt” av kontakten? Tror inte den typen av kritik skulle väckts i särskilt många andra länder (se DN), i USA, Frankrike och många andra länder skulle man nog snarare se det som en självklarhet att alla som kan försöker tillgodose intresset att veta mer om en uppskattad författare.(Ett utdrag ur Kurdos bok finns i DN).

Kurdo har redan fått en del kritik för att han i en intervju hävdat att Stieg inte var någon lysande journalist (se Svd). Där håller jag inte med. Han var en grundlig researcher, kanske inte någon stor stilist när det gällde faktabaserade texter men helt godkänd även där. Jag träffade honom mycket under senare delen av hans tid på TT där han var grafiker och tecknare, men även skrev många klart läsvärda artiklar, framför allt featurematerial. Han valde rätt fritt vad han ville skriva om och hans texter publicerades i många tidningar. Att han skulle ha fejkat intervjuer etc är ingenting som jag någonsin hört talas om. Med alla reservationer för att jag inte hade någon full insyn i hur hans texter kom till.

Det ringer folk ibland och vill ge ut vår gamla bok ”Extremhögern” från 1991 på nytt, det har även kommit förfrågningar om att översätta den till andra språk. Jag säger nej varje gång eftersom jag anser att den är föråldrad och saknar allt intresse idag annat än som beskrivning av historiska skeenden. Dessutom har jag skrivit hälften och det är inte utmärkt vilka delar som är mina. Mitt svar till alla som frågat är att det är mycket bättre att ge ut ett urval av Stiegs artiklar genom åren. Nu ska det tydligen bli en sådan volym och det gläder mig. Dessutom skriver Eva Gabrielsson på två böcker som rör Stieg, en om sambolagen på ett litet svenskt förlag och en om sorgen efter Stieg på ett franskt förlag.

Publicerat i Stieg Larsson | Lämna en kommentar

Får en rökare som får KOL skylla sig själv?

Landstinget i Västmanland har gjort en prioriteringslista över vilka prioriteringar man ska göra i vården för att pengarna ska räcka till (se Dagens Samhälle). Listan som man kan läsa i sin helhet i pdf-form innehåller stort och smått i en salig röra, neddragningar som förmodligen ingen sörjer blandat med allvarliga ingrepp i människors liv.

Jag minns att vi gjorde ett reportage i ”Kalla fakta”/TV4 redan i början av 90-talet där vi berättade om liknande listor i någon annan del av Sverige, tror det kan ha varit Västernorrland. Då uppfattades det som kontroversiellt. Vi diskuterade frågor som om rökare ska ha rätt till dyra behandlingar för vård av sjukdomar som kunde uppfattas som självförvållade, om patienter som inte följer råd från läkare och som missköter sig genom missbruk, ingen motion etc ska få samma resurser när de är sjuka.

Än så länge är det förstås ingen som skulle komma på tanken att föreslå något sådant. Men även i den här listan finns några punkter som man kan fundera över. Som att man ska sluta med hembesök hos den som har syrgasbehandling för KOL, en rökrelaterad sjukdom som påverkar tillståndet enormt. Föreställer mig att det finns många som i sena skeden av sjukdomen har svårt att ta sig till en vårdcentral.

Man ska avstå från intensivvård för multisjuka åldringar med hjärtsvikt. Säkert något som sker redan nu, föreställer jag mig. Men är det inte upp till läkaren att avgöra i varje enskilt fall? Äldre patienter med leukemi som inte ska transplateras ska inte diagnosticeras lika noga. Redan idag erbjuds man inte samma behandlingsinsatser som äldre cancerpatient, vet från min egen närmaste krets att cancer kan lämnas obehandlad om man anser att patienten är för gammal. Men vet också flera äldre kvinnor som genomgått operationer mot cancer i hög ålder och fått en väsentligt högre livskvalitet. Generella råd är vanskligt och jag blir lika oroad när jag ser den här typen av listor nu som jag blev då.

Publicerat i landsting, prioriteringar, vården | Lämna en kommentar