Det är nu tio år sedan mordet på syndikalisten Björn Söderberg. Mordet var kulmen på en lång period av våldshändelser med nazistiska förövare. Några år under 90-talet märktes mer än andra. 1995 mördades en flykting från Elfenbenskusten i Klippan (Gerard Gbeyo), en ung pojke i Kode (John Hron)och en homosexuell hockeyspelare i Västerås (Peter Karlsson). 1999 var ännu ett mörkt år med mordet på två poliser i Malexander, bombattentat mot 2 journalister i Nacka och så mordet på Björn Söderberg.
Samma år den 30 november publicerade fyra storstadstidningar (Expressen, Aftonbladet, DN och Svd) en gemensam granskning av svensk nazism där de visade upp ansikten på 62 namngivna nazister och medlemmar i kriminella MC-gäng. Man kan säga mycket både om de här brotten och tidningarnas granskning, men visst känns det länge sedan? Visst har mycket förändrats?
De svenska nazisterna försöker tona ner våldsbudskapet och associationerna till 1930-talet. Miljön i sig är förmodligen inte mindre nu än den var då, den kan till och med vara större. Men vi läser allt mer sällan om spektakulära våldsdåd och kriminalitet kopplad till nazistiska grupper. Handlar det om mediernas fokus eller en verklig förändring? Vad jag vet finns inte mycket forskning kring detta just nu. Jag intervjuades i Godmorgon världen i söndags kring mordet på Björn Söderberg.







