10 år sedan mordet på Björn Söderberg

Det är nu tio år sedan mordet på syndikalisten Björn Söderberg. Mordet var kulmen på en lång period av våldshändelser med nazistiska förövare. Några år under 90-talet märktes mer än andra. 1995 mördades en flykting från Elfenbenskusten i Klippan (Gerard Gbeyo), en ung pojke i Kode (John Hron)och en homosexuell hockeyspelare i Västerås (Peter Karlsson). 1999 var ännu ett mörkt år med mordet på två poliser i Malexander, bombattentat mot 2 journalister i Nacka och så mordet på Björn Söderberg.

Samma år den 30 november publicerade fyra storstadstidningar (Expressen, Aftonbladet, DN och Svd) en gemensam granskning av svensk nazism där de visade upp ansikten på 62 namngivna nazister och medlemmar i kriminella MC-gäng. Man kan säga mycket både om de här brotten och tidningarnas granskning, men visst känns det länge sedan? Visst har mycket förändrats?

De svenska nazisterna försöker tona ner våldsbudskapet och associationerna till 1930-talet. Miljön i sig är förmodligen inte mindre nu än den var då, den kan till och med vara större. Men vi läser allt mer sällan om spektakulära våldsdåd och kriminalitet kopplad till nazistiska grupper. Handlar det om mediernas fokus eller en verklig förändring? Vad jag vet finns inte mycket forskning kring detta just nu. Jag intervjuades i Godmorgon världen i söndags kring mordet på Björn Söderberg.

Publicerat i Björn Söderberg, nazism | 7 kommentarer

Judee Sill, meditation under fredagseftermiddagen

Fredagseftermiddag och tröttheten börjar infinna sig , kopplar av med senaste fyndet Judee Sill som jag konstigt nog tidigare missat helt. Läste att det kommit en hyllningsskiva, Crayon Angel, med bland andra Frida Hyvönen och Nicolai Dunger. Lyssnade, slarvigt ska jag säga, men blev mest nyfiken på orginalet. Vem var hon?

Såhär beskrivs hon i Svd:
Judee Sills låtar är mycket riktigt genomsyrade av religiösa referenser, men de är i lika hög grad psykedeliska. Sill var en komplex och motsägelsefull person. En djupt troende och klassiskt skolad barockmusiker med stark självdisciplin, liksom en bisexuell folkgitarrist, heroinist, rånare, prostituerad och kåkfarare, som hade dekadenta LSD-fester med sina fans. Det är en märklig nyansrikedom, vilken återspeglas i musiken – som Sill själv kallade för country-cult-baroque.

Köpte två skivor på Itunes, gillar bäst hennes andra skiva Heartfood. På den finns låten Kiss som ni också kan lyssna på här på You Tube där hon framför den live i en TV-studio. Hon ger inte direkt intryck av att vara artisten som lever hårt och dör ung (hon dog 1979 av en överdos, hon var då bara 35 år gammal). Hennes askgrå hy går ihop med den strikta klänningen värdig någon asketisk och livsförnekande kyrka. Men det är bra, riktigt bra, tycker jag.

Se även: Blaskan, Rootsy.nu, Peter Hansen, Pling Plong (ja, jag vet att de vevar ungefär samma historia men håll till godo ändå med en trave länkar)

Publicerat i Judee Sill | Lämna en kommentar

Debatt på bokmässan även på webben

På förekommen anledning (det har riktats en del kritik i kommentarer på tidigare inlägg) vill jag tipsa om att debatten om Sverigedemokraterna på bokmässan i Göteborg även går att se på webben (SVT Play). Det handlar alltså om en debatt med titeln ”Sverigedemokraterna och slaget om svenskheten”. Den leds av Bengt Westerberg och förutom jag själv deltar Mats Wingborg och Pontus Mattsson, journalist på Ekot och författare till boken ”Sverigedemokraterna in på bara skinnet” (Natur och Kultur). Efter vårt samtal intervjuas Mona Sahlin om sin syn på det som framkommit i debatten.

Publicerat i bokmässan, Mats Wingborg, Pontus Mattsson, sd, Sverigedemokraterna | 35 kommentarer