Det är synd om politiken

Publicerat den 9 april, 2008 av annalenalod

För några år sedan hävdade jag i ett sammanhang som jag har glömt att antalet nazister och aktiva SSU:are mycket väl kan vara ungefär samma på en ort som Västerås. Kanske ett tjugotal personer i vardera gruppen. Just då fanns det nämligen en rätt livaktig nazistavdelning där. Vilket knappast finns i alla svenska städer, men nu råkade det vara så. De som väl tagit steget över till något så extremt som ett nazistparti brukar dessutom erfarenhetsmässigt vara mer hängivna. Det jag sagt väckte en del reaktioner från människor som hävdade att så var det inte alls och att jag missuppfattat något fundamentalt. Jag hävdar fortfarande att jag hade rätt.

Nu konstaterar jag att sverigedemokraterna, som alltså inte är ett nazistparti – bara så det är helt klart, skryter med 3 227 medlemmar. Förr om åren var de sällan särskilt sanningsenliga när det gällde sådana uppgifter, men idag är jag mer beredd att tro på vad de säger. I så fall har partiet ökat med 14 procent sedan samma tid förra året. Det skulle betyda att sd är en bra bit större än SSU och i stort sett samtliga andra ungdomsförbund, utom möjligen MUF.

Min poäng är att undervegetationen, uppstickarna, utmanarna, numera ofta är så mycket starkare än etablissemanget. De vanliga partierna tar alla för givna, få orkar bry sig. Man skulle kunna säga att det är synd om politiken. Alla hackar på politikerna (och visst finns det skäl att göra det ibland). Men om ingen engagerar sig och är beredd att slita för att den demokratiska processen ska fungera finns ingen anledning att ha det system vi har. Nya partier behöver i och sig inte vara dåligt, tvärtom. Men att just sverigedemokraterna växer är åtminstone ingenting som jag jublar över. Dessutom ser man att greppet över ungdomsväljarna, och ungdomsmedlemmarna, är betydligt större än i högre åldrar. Vore intressant att se jämföra SSU och sd i Västerås, skulle inte förvåna mig om sd är större.

Publicerat i nazism, sd, SSU, Sverigedemokraterna | 24 kommentarer

Levande historia i blåsväder igen

Publicerat den 3 april, 2008 av annalenalod

Forum för levande historia är i blåsväder igen. Nu är det kampanjen om kommunismens brott som är i fokus. Jag tycker som flera påpekat att det i och för sig är lite konstigt med statliga myndigheter som ska informera medborgarna i den här typen av frågor. Men arrangemanget är inte unikt, det finns och har funnits andra myndigheter med olika former av propagandafunktioner som inte alls blivit lika ifrågasatta. Dessutom borde det vara minst lika relevant att diskutera kommunismens brott som nazismens, varav flertalet trots allt ligger långt tillbaks i tiden, kommunismens finns i en betydligt närmare tid. Det är dock inte första gången som det höjs kritiska röster mot arrangemanget med levande historia, det fanns kritik mot statlig styrning redan i tidigare skeden, vilket bl a Svensson påpekar.

Jag har tidigare kritiserat enstaka undersökningar som levande historia genomfört som jag tyckt baserat sina slutsatser på alltför ledande frågor. Det betyder inte att jag är negativ till hela verksamheten, det har kommit en hel del intressanta rapporter och undersökningar genom åren som jag haft mycket nytta av i mitt arbete.

Det jag framför allt kan fundera över är det relevanta i att staten satsar så mycket på egna projekt samtidigt som det är så otroligt svårt att finansiera studier i humaniora på vanliga akademiska institutioner. Vill man stärka historiekunskaperna borde ju även historieämnet som sådant få ökat stöd, på alla nivåer.

Jag noterar också att Politikerbloggen lyft fram det faktum att 2 av undertecknarna av uppropet i DN nyligen föreslog ett monument för att högtidlighålla minnet över det blodiga sprängattentatet mot skeppet Amalthea i Malmö 1908.

Jag citerar:
Det föreslagna minnesmärket ska enligt artikelförfattarna påminna om “att vägen till fackliga rättigheter, allmän rösträtt och parlamentarisk demokrati var fylld av motsättningar, dramatiska händelser och återvändsgränder”.
Hur det förslaget rimmar med kraven på icke-politisk historieskrivning framgår inte.

Länkar: Debattinlägget i DN, aftonbladet kultur
Bloggar (ett urval – det skrivs oerhört mycket om detta: Ting och tankar, kulturrevolution.se, robsten, det progressiva usa, henrik alexandersson, jacob dlouhý, svensson, claes krantz, klotband

Publicerat i kommunism, Levande historia | 38 kommentarer

Fejkdokumentär om den svenska synden

Publicerat den 2 april, 2008 av annalenalod

I helgen anordnades en temahelg om den svenska synden i Kuturhuset i Stockholm. Själv nöjde jag mig med att se fredagskvällens visning av filmen ”Svezia, inferno e paradiso”: Sverige – Himmel och helvete”, en italiensk fejkdokumentär från 1968 som väckte visst uppseende på sin tid. Idag hågkommen framför allt för att det var här som låten Manamana (minns mupparna) spelades för första gången.

Filmen frossar i swingersklubbar, bastubadande nakna kvinnor, sexualupplysning, drogfester i förorten etc beledsagat av en moraliserande italiensk speakerröst. Deltagarna har förmodligen trott att de deltar i en spelfilm, i några fall har verkliga personer lurats att delta (t ex Skå-Gustaf). När filmen visades i svensk TV i början av 70-talet var det som ett exempel på Sverigebilden utomlands. Ännu intressantare hade varit att fullfölja Vilgot Sjömans idé att använda den som en utgångspunkt för diskussioner om propagandans möjligheter. Kommer osökt att tänka på Geert Wilders film om islam som exploaterar liknande fördomar, fast i ett annat fält. Vilket blir mindre uppenbart när ämnet ligger längre ifrån oss själva. Mer information om den italienska filmen och debatten när det begav sig hittar man på Kapten Stofils hemsida.

Filmen släpps snart på DVD av Klubb Super 8, för den som är intresserad. Klart underhållande, ansåg alla som jag övertygade att följa med i helgen. Några otextade smakprov på You Tube.

Publicerat i den svenska synden, Geert Wilders, Klubb Super 8 | 3 kommentarer