Anna-Lena Lodenius

Nu måste USA lämna Irak

Publicerat den 17 mars, 2008 av annalenalod

I lördags var jag som vanligt inne hos Muhammed som driver en tobakshandel som ligger granne med där jag bor för att handla tidningar och pistagenötter (han har förmodligen Stockholms bästa pistagenötter). Då visade han mig en uppförstorad bild av hela sin familj i Irak. Alla är döda.Han har pratat förut om sina bröder, de har dött en efter en och för varje gång har han känts mer och mer pressad. Men att hela familjen nu är borta hade jag ingen aning om.

Muhammed skulle ner på stan och demonstrera mot Irakkriget och bilden skulle han ha med sig och visa upp. Jag hade sett lapparna men visste inte att det var han som satt upp dem. Läste sedan att det varit många där, ångrar att jag inte själv följde med.

Alla som kan borde protestera mot Irakkriget. Jag säger som Muhammed: Det måste vara slut nu. USA måste ut! Det har gått 5 år och idag hörde jag på TV4 Nyheterna att Amnesty International bedömer att Irak är världens farligaste land (i 22.00-sändningen, klicka på TV-Nyhetena och sedan ”Se TV”). Irak-kriget har varat längre för USA:s del än andra världskriet och kostat långt mer än de summor som avsågs från början. Men värst av allt är förstås dödandet. Uppskattningarna över antalet varierar, en plats som förefaller vederhäftig är Iraq Body Count där man talar om nästan 90 000 dödade civila irakier.

Läs även TV4:s utrikesreporter Rolf Porseryds krönika om Irak och ett utmärkt reportage som stod i Svenska Dagbladet i helgen.

Publicerat i Irak, Irakkriget | 16 kommentarer

Nyköpingsbor protesterar mot nazister

Publicerat den 16 mars, 2008 av annalenalod

I Nyköping har enligt nyhetsrapporteringen vanliga medborgare gått ut och protesterat mot nazisterna. I flera veckor har de markerat sitt missnöje med Svenska Motståndsrörelsens närvaro i staden genom att skramla med sina nycklar. Intressant, och bra, att det inte är bara AFA som syns i sådana sammahanhang. Det finns lite olika versioner av vad som hänt, rätt många bloggar har skrivit om detta. Svenska Motståndsrörelsens egen version hittar man här.

För övrigt så har Svenska Motståndsrörelsen lagt ut en lång text av Magnus Söderman där han bemöter det som jag och Carl Wennerstrand diskuterade i TV4:s morgonprogram. Lite intressant att ta del av hur de resonerar, självklart är de inte överens med oss. Men de invänder inte så mycket i sak som mot att vi inte hade några intentioner att skönmåla och se saker ur deras perspektiv. De ser sig självklart som en rörelse som vill förbättra världen och talar om ett försvarskrig, inte som potentiella terrorister (vilket ingen av oss hävdade att de är, däremot andra debattörer).

Det hade förvånat mig storligen om de gått med på att de lever i en våldsromantisk sagovärld. SMR förnekar inte en hög andel kriminella, men försöker hävda att det handlar om att samhället marginaliserar den här typen av grupper och uppfattningar. Det ligger det förstås också en viss sanning i. Det blir en ond cirkel, står man utanför är det lätt att fortsätta begå handlingar som gör att man glider ännu längre ut i periferin. Samtidigt kan man ju fråga sig vad samhället ska göra mot icke önskvärda åsikter och beteenden. Det måste ju markeras en gräns, och även från medborgarhåll (vilket nu sker i Nyköping). Den som attraheras av nazismen måste få klara signaler om att det här är inte något som ett öppet demokratiskt samhället tolererar.

Läs mer:
Dagens Nyheter 1, Dagens Nyheter 2, Svenska Dagbladet,
Bloggar:
Subversio, Roya och Matilda, Trotten, Jinge, In Your Face

Publicerat i nazism, SMR, Svenska motståndsrörelsen | 43 kommentarer

Facket mest något för medelklassen?

Publicerat den 14 mars, 2008 av annalenalod

Facket håller på att bli en medeklassangelägenhet, konstaterar Devrim Mavi i Dagens Arena. Apropå förra veckan siffror på stort tapp av medlemmar i LO-förbunden. Men akademikerfacket Sacos medlemmar stannar kvar. Devrim Mavi anser att LO inte bara bör ge den borgerliga regeringen skulden, och att anledningen inte bara är försämringen av A-kassan. Det är nya tider, människor vill se en kämpande fackförening och facket har alldeles för länge gått sida vid sida med sossarna och makten.

Jag kan se även andra skäl, som att arbetsmarknaden har förändrats. Människor har inte längre trygga anställningar utan tillfälliga projekt, timanställningar, har flera uppdragsgivare etc. Människor byter ofta jobb och identifierar sig inte med en enda arbetsplats. Det är inte heller säkert att man automatiskt ser motsättningen mellan arbetgivare och anställd i en värld där företagen är mindre och avstånden mellan människor kortare. Vilket visats t ex i striden om kollektivavtal på en salladsbar. En enstaka anställd upplever sig ofta nära chefen eftersom båda är beroende av ett bra resultat, facket upplevs mer främmande. Det är inte förrän problemen uppstår, om en lön inte betalas ut etc, som behovet av stöd utifrån blir påtagligt.

Samtidigt har förstås Devrim rätt i att det som händer nu försvagar arbetarklassen totalt sett. Och att detta är ett politiskt problem som försämrar den politiska mobiliseringen av arbetarklassen. Att ha stöd från facket får inte bli en klassmarkör. Facket startades för att ge stöd åt de mest utsatta och det borde fortfarande vara fackets viktigaste funktion. Många av de branscher där det förekommer mest fiffel och svartjobb, och där arbetskraften exloateras hårdast, finns just inom LO-området, t ex städbranschen, hotell- och restaurang, byggbranschen och taxi.

Andra länkar:
Dagens Nyheter, Bloggen Bent, Eva Westerberg,