Anna-Lena Lodenius

”Svenska PEN stöder Berns kränkningar av yttrandefriheten” skriver syndikalisterna, SAC, på sin hemsida. En grov överdrift, och egentligen rätt kränkande med tanke på vad PEN arbetar med och vilka förhållanden som råder runt om i världen för den som försöker säga sin mening i tal och skrift

Blockaden mot Berns har pågått i snart ett år, och det verkar inte som om syndikalisterna tänker ge sig. Men PEN hamnade i en svårlöst situation när syndikalisterna ifrågasatte att utdelningen av det Bernspris, för bästa Stockholmsskildrare, som organisationen delar ut varje år verkligen ska delas ut på Berns. Frågan engagerade PEN:s medlemmar, men på olika sätt. Vissa vill markera mot Berns, andra tycker snararare att det är SAC som är problemet.

Svenska PEN:s ordförande Ola Larsmo bestämde sig därför, rätt eller fel, för att PEN måste ta en ”time out” och utreda frågan om de papperslösa på Berns med anledning av att syndikalisterna reagerat över det så kallade Berns-priset. Jag har suttit med i gruppen som arbetat med detta (de andra är Lars Ilshammar och Mustafa Can). Vi var helt överens om det allvarliga i att det förekommer exploatering av papperslösa på svenska arbetsplatser, och att anklagelser av det här slaget är värda att ta på allvar. Men vi kunde också konstatera att inte ens SAC hävdar att det för närvarande finns några papperslösa på Berns, möjligen tidigare när Berns anlitade ett numera nedlagt bemanningsföretag. Men inte ens det är ställt utom all tvivel.

Nu handlar ju SAC:s kritik mot Berns egentligen inte om förekomsten av papperslösa, även om detta gjorts till ett nummer i medierna. Att SAC inledde en blockad som pågått i snart ett år beror på att de ställt krav på att Berns ska anställa ett antal städare som blev utan jobb i samband med att ett senare anlitat bemanningsföretag sade upp folk.

Rent juridiskt är fallet solklart, Berns har inget ansvar alls. Ändå anställdes två av de sju städarna, de som arbetat längst. Berns har möjligen ändå ett moraliskt ansvar att kompensera för brister hos underleverantörer, men även detta är en svår fråga för PEN att blanda sig i.

Svenska PEN har bestämt sig för att det som pågår på Berns är en arbetsrättslig konflikt. Någon annan tolkning är svår att göra. Arbetsrättsliga konflikter som oenigheter om löner, anställningar etc, hur viktiga de än må vara, ligger trots allt inte inom ramen för PEN:s arbetsområde som är att försvara yttrandefriheten och skydda och hjälpa kollegor världen över som råkar ut för förföljelser och svårigheter i sitt yrke.