Anna-Lena Lodenius

Musikens makt och Zarah Leander

Publicerat den 14 januari, 2011 av annalenalod

Jag vidhåller, efter att ha sett flertalet av Zarah Leanders tyska filmer, att hon inte var någon vidare skådespelare. Hennes rykte som gudomligt vacker är också svårt att ta till sig. Men det beror kanske på att jag växte upp när en rätt överårig, småslirig, hest skrattande och hysteriskt spretande Zarah var ett vanligt inslag i TV-sofforna. Självklart såg hon bättre ut när hon var yngre, vem gör inte det? Men hennes gudomlighet byggdes upp av UFA:s skickliga marknadsförare som såg till att hon kläddes som en drottning och ljussattes för att hennes anletsdrag skulle komma bäst till sin rätt. De tog av hennes glasögonen vilket gav henne en sömnig lätt skelögd blick som ansågs attraktiv (hon fick en ständig ledsagare som gjorde att hon inte snubblade).

Av en kaxig Karl Gerhard-primadonna med stora fötter och basröst skapade de ”Die Leander”, den mystiska valkyrian från Nord. Kvinnoidealet hämtade de väl delvis från Greta Garbo och Marlene Dietrich, två stjärnor som förlorats till Hollywood. Men ”Die Leander” blev kraftfullare i sin framtoning.

Men sjunga kunde Zarah förstås, och med en röst som är omisskännligt hennes och ingen annans. Igår såg vi Die Grosse Liebe på filmklubben Fenix. Många fnissade över den emellanåt rätt töntiga handlingen. Men de tystnade under sångnumren. Särskilt mäktigt är det under den sista sången ”Ich weiss es wird einmal ein Wunder Geschehn” som arbetar sig upp till något verkligt pampigt. Nazistpropagandan blir sällan mer effektiv. Det är inte framfusigt och vulgärt utan bara starkt, vackert och lite mångtydigt. En sång som manar till kamp och framtidstro, vilket väl inte var så lätt då kan man tänka (ok, 1942 hade väl kriget ännu inte börjat gå riktigt utför för Tyskland).

Här är en längre version av sången än den som finns på den DVD som jag köpte från German Warfilms. Vet inte varför de klippt, man missar helt älvorna i bakgrunden, som enligt dokumentären Hitlers kvinnor delvis bestod av SS-män eftersom det blev för obalanserat att matcha Zarah med kvinnor som oftast är betydligt mindre än den resliga Zarah. Men här syns de.

När vi ändå håller på visar jag även en nyare version av samma låt (1983) framförd av Nina Hagen som jag tycker på ett underbart sätt parodierar och hyllar Zarah på samma gång.

Publicerat i nina hagen, Zarah Leander | 2 kommentarer

Goebbels lade sig i Zarah Leanders filminspelningar

Publicerat den 5 januari, 2011 av annalenalod

Har just fått chansen att visa en film på filmklubben Fenix i Filmstaden i Råsund. Valet föll på ”Die Grosse Liebe” med Zarah Leander från 1942. Har länge varit nyfiken på hennes filmkarriär men det har varit svårt att hitta annat än enstaka filmer. ”Habanera”, en annan film från de tyska åren, finns på Amazon. Men den är uppriktigt sagt inte särskilt intressant. Desto gladare blev jag när jag hittade German War Films som säljer flera andra av hennes filmer med engelsk textremsa. Hittade dessutom en DVD med utdrag ur flera filmer med de bästa sångnumren på Ginza . (Fenix är bara öppet för inbjudna medlemmar).

Här är texten i min inbjudan:

Die Grosse Liebe / Ett möte i natten (1942)

Zarah Leanders filmkarriär i Tyskland är omdiskuterad, men filmerna visas inte särskilt ofta. ”Die Grosse Liebe” blev Zarah Leanders näst sista film för det tyska filmbolaget UFA. Den hade premiär 1942 och anses som den största kassasuccén för tysk film över huvud taget under krigsåren. Totalt ska 28 miljoner ha sett den.

Bakom kulisserna under filminspelningen växte Zarah Leanders obehag, berättar hon i sina enligt kritikerna väl tillrättalagda memoarer (”Zarah Leanders minnen”, 1972). Från 1942 var propagandaminister Joseph Goebbels även formellt (inte bara i praktiken som tidigare) enväldig i det numera förstatligade filmbolaget. Han lade sig i mer och mer, även i detaljer kring filminspelningarna.

Handlingen med den stilige flygofficeren som inleder en kärlekshistoria med den danska revysångerskan Hanna Holberg bygger på det klassiska temat med starka känslor som göds av avbrutna möten och plötsliga avsked, orsaken är förstås det pågående kriget. Det är svårt att inte läsa in regimens önskan att motivera tyska kvinnor att stå bakom sina män som tvingades ut i strid. I den meningen tjänade förstås ”Die Grosse Liebe” sitt syfte som propagandafilm för nazismen, även om det saknas uttalade politiska budskap.

Filmen förändrades en hel del under inspelningens gång, bland annat ändrades slutet efter att tyskarna inlett sitt angrepp på Sovjetunionen i juni 1941 (Operation Barbarossa). Den ursprungliga manusförfattaren kände till slut knappt igen sin historia. Förändringarna gjorde också filmen dubbelt så dyr som planerat.

Som i alla Zarah Leanders filmer spelar musiken en viktig roll. Den mest kända blev utan tvekan ”Ich weiß, es wird einmal ein Wunder gescheh’n” som finns med ganska sent i handlingen. Textförfattaren Bruno Balz skrev den under tiden som han satt i isoleringscell, han fängslades två gånger av Gestapo under Nazi-tiden på grund av sin homosexualitet. Själv hävdade han senare att det var kompositören Michael Jary och Zarah Leanders förtjänst att han inte hamnade i koncentrationsläger. Deras uttryckliga önskan att han skulle skriva musik för ”Die Grosse Liebe” ska ha bevekat makthavarna.

Regissör: Rolf Hansen

Procent: Walter Bolz för UFA (Universum Film AG)

Manus: Peter Groll och Rolf Hansen efter en idé av Alexander Lernet-Holenia

I rollerna bland andra: Zarah Leander och Victor Staal

Musik: Michael Jary, Franz Weihmayr

100 minuter, språk tyska, textad till engelska

Publicerat i Zarah Leander | 2 kommentarer

Hela Ulla Billquists karriär låg under julgranen

Publicerat den 29 december, 2010 av annalenalod

Bland mina julklappar i år fanns bland annat en skivbox med samtliga inspelningar som getts ut av Ulla Billquist. Boxen har nyligen getts ut av Vax Records och Lasse Zachrisson som tidigare även gjort en fin dokumentär om Alice Babs: ”Naturröstens hemlighet”. Med boxen följde en liten läsvärd bok som förutom information om inspelningarna innehåller en del ny information om Ulla Billquists liv och karriär. Det som väckt mest uppmärksamhet är att Lasse Zachrisson presenterar en ny version av bakgrunden till hennes självmord.

Enligt Lasse Zachrisson hade hon tänkt ta sitt liv tillsammans med den kvinna som hon älskade. Men kvinnan fullföljde inte utan gick därifrån. Ulla Billquist ansåg inte att det behövdes något avskedsbrev, själva bilden av två kvinnor som gemensamt valt döden skulle räcka. Nu när Ulla Billquist låg kvar ensam blev hennes död ett mysterium vilket satte fart på spekulationerna. Spekuleras har det gjort länge, möjligen var det Ulla Billquists öde som inspirerade Hasse Ekman till filmen ”Flicka med hyacinter” (finns numera att köpa som DVD, Studio S Entertainment). Men den här förklaringen har aldrig tidigare offentliggjorts. Källan är bland annat en väninna till Ulla Billquists partner.

Jag känner att jag vill veta mer, man blir nyfiken på vilka miljöer hon umgicks i och hur det var att leva som hemligt lesbisk på den tiden. I väntan på mer biografiska data njuter jag av musiken, har en platta förut men här finns förstås massor att upptäcka. Hon har något svalt, distanserat och lite melankoliskt i sin röst som känns spännande trots ibland banala texter och melodier. Men arrangemangen och framförandet är en njutning som nästan alltid på sådana här gamla schlagerinspelningar. Intressant att läsa om att hon började som skådespelare, vilket förstås som Lasse Zachrisson påpekar, spelat en viktig roll för hennes sätt att presentera texterna. Egentligen drömde hon om att sjunga visor, vilket nog inte gjort henne lika folkkär.