Tacka vet jag Tom Alandh

Långfilmen om Cornelis var trots låga förväntningar en besvikelse. Snyggt foto, fina miljöer och mycket tidskänsla. Med en för all del porträttlik Hank von Helvete som inte kan framföra ens den enklaste replik så att det låter naturligt. Faktum är att även mer rutinerade skådisar i filmen inte gör några vidare insatser. Synd. Resultatet är en samling vackra tablåer utan sammanhang varvat med Cornelis underbara sånger som i regel framförs av honom själv. När Hans-Erik Dyvik sjunger (och det får han tack och lov inte göra mer än någon enstaka gång) låter det inget vidare.

Nej då får man ut betydligt mer av Tom Alandhs utmärkta dokumentär som jag sett om några gånger. Den finns dess värre inte på SVT Play, men går att köpa på en del ställen på nätet, bland annat här. (Själv har jag kvar en gammal egeninspelad VHS.) Sedan bör man förstås läsa Klas Gustafsson fantastiska biografi ”Ett bluesliv”, ett måste för alla som upptäcker eller återupptäcker Cornelis i samband med filmen (Klas Gustafssons egen hemsida).

Publicerat i Cornelis Vreeswijk, Klas Gustafson, Tom Alandh | 2 kommentarer

Vänsterextremist dömd för misshandel av SD:are

Förlåt ett visst dröjsmål, men i början av månaden avkunnandes en dom som är värd att uppmärksamma. Då dömdes nämligen  en 22-åring som misshandlade SD:s förre kanslichef och pressekreterare Martin Kinnunen vid Gullmarsplan i juni 2009. Brottet bedömdes som grov misshandel och 22-åringen dömdes till 1 år och 2 månaders fängelse. Tidigare har några unga kvinnor dömts för misshandeln av hans sambo vid samma tillfälle. Det var en unik dom, det är ytterst sällan som någon döms för den här typen av brott (se mitt tidigare blogginlägg om detta). Att nu även en av gärningsmännen som angrep Kinnunen har dömts känns tillfredställande.
Överfallet mot sambon fanns registrerat på en övervakningskamera, det gjorde att polisen ganska snabbt kunde identifiera kvinnorna. (Se DN, domen fastslogs av hovrätt – se Nytt24, filmen är utlagd på YouTube.) Men de två mörkklädda män som misshandlade Martin Kinnunen, samtidigt som de skrek ”nazistsvin”, hamnade utanför kamerans räckvidd och det krävdes en indiciekedja och pusslande med övervakningsbilder även från andra platser för att identifiera den ena.

Efter brottet valde Martin Kinnunen att hoppa av sitt arbete som presschef (se DN) och flytta till Tyskland (se Nyheter24). Det har länge ryktats om att han är en av de SD-politiker som ligger bakom bloggen Politiskt inkorrekt som också kommenterat denna händelse (och som väjer att sätta ut namnen på de dömda). Efter domen mot sambon debatterade Martin Kinnunen i Expressen om att den här typen av brott borde straffas hårdare.

Ytterligare ett efterspel: En av de dömda kvinnorna som var aktiv i Revolutionära fronten blev efter domen sparkad från sin plats på sjuksköterskeutbildningen vid Göteborgs universitet, trots att flera andra våldsdömda fick gå kvar, se GP.

Publicerat i AFA, Martin Kinnunen, Politiskt inkorrekt, Revolutionära Fronten, SD, sverigevedemokraterna, vänsterextremism | 1 kommentar

För övrigt får ni gärna kommentera

Diskussionerna kring en eventuell svartlistning av min ringa person har också spårat över i en debatt kring min påstådda ovilja att ta in kommentarer på bloggen. Robsten försöker på sin blogg dels att utöka listan över oss svartlistade med ytterligare ett antal namn, dels att ge mig en känga för att jag stängt av min kommentarsfunktion.

Det är sant att jag stängde av kommentarerna helt en tid, därefter införde jag en möjlighet att kommentera om man loggade in sig. Sedan en tid kan man faktiskt kommentera precis som förut, vilket få upptäckt.

Orsaken till att stoppade kommentarerna var att de blev för arbetskrävande att administrera, jag hade extremt mycket att göra och behövde arbetsro. Problemen gällde inte i första hand SD:are och högerextremister utan framför allt vänsterextremister av olika schatteringar som har en tröttsam vana att organisera sig i rent kampanjartade förföljelser av personer som de inte gillar. Jag tar mig friheten att avgöra vad som publiceras, och det underlättar även för de som läser bloggen som inte heller har tid med en massa strunt. Jag har ingenting emot att diskutera med människor som tycker annorlunda, men 70 nästan likalydande och bitvis rent kränkande inlägg tillför ingenting.

Anmärkningsvärt nog har inte antalet besökare på bloggen minskat. Tidvis, när jag inte skriver så mycket, går självklart antalet besökare ner. Men skriver jag har jag minst lika många läsare som förr vilket bevisar det som jag trott: det är en minoritet som tycker att det är viktigt att kommentera och läsa andras kommentarer.

Publicerat i SD, vänsterextremism, vänsterextremister | 4 kommentarer