Nej, svartlistad är jag inte

Det florerar rykten om att jag skulle vara svartlistad av SD, men vad jag förstår är detta klart överdrivet. Uppgiften nämndes i en intervju i Nyheterna Stockholm/TV4 med Robert Stenkvist i SD som inte ens var säker på mitt namn (Anna-Lotta Lodenius!) trots att han endast kunde komma på två journalister han ogillar (den andra är Lena Sundström). Det har tydligen förekommit vissa diskussioner om svartlistning av journalister inom SD Stockholm. Men det rör sig om rekommendationer, inte påbud.

På senare år har ingen inom Sverigedemokraterna någonsin tackat nej till en intervju. Jag behandlar sverigedemokrater som alla andra, den som vill får kolla sina citat, jag berättar öppet vad jag använder uttalanden och information till etc. Ber någon mig att inte skriva så låter jag oftast bli (vilket hänt ett antal gånger). Undantaget skulle väl vara om det som sägs har ett oerhört stort allmänintresse. Jag har ingen känsla av att det finns något utbrett missnöje med det som jag skriver om partiet. Inte mer än det gör med medierna i allmänhet i alla fall.

Skulle det bli så att jag svartlistas av SD säger det mer om SD än om mig. Om ett parti i Sveriges riksdag säger nej till att tala med vissa journalister visar det tydligt vilken inställning partiet har till demokrati och yttrandefrihet. Jag tror SD:s ledning inser det och slår en signal till Robert Stenkvist om de inte redan gjort det.

Se även: Robert Stenkvists kommentarer efter inslaget finns på Dissidenten Stenkvist, Tommy Hansson anser att jag är ”snäppet mer seriös än Sundström”, vet inte om jag ska vara stolt över det?, Lena Sundström kommenterar detta i en kort (mycket kort skulle jag säga)i en intervju som också sänts i TV4 Stockholm, Politiskt inkorrekt länkar till TV4-inslaget och har fått ett femtiotal kommentarer på detta.

Publicerat i Lena Sundström, SD, sommar-Sverige | 4 kommentarer

Missnöjda män valde SD

Jag har skrivit en krönika i Akademikerförbundets tidning Akademikern som just lagts ut på nätet. Där skriver jag bland annat:

Ord som besvikelser, revansch, missnöje smyger sig lätt in i en text om SD:s väljare. Framför allt är de missnöjda med politiken och politikerna, både Socialdemokraterna och de borgerliga partierna också anses ha svikit sina ideal. Så mycket att de inte ens bryr sig särskilt mycket om ifall SD gör bra ifrån sig eller inte. Tomma stolar, mötesskolk etc. må uppröra andra, men sällan SD:s egna väljare som ser systemet som korrupt och som inte förväntar sig annat än att ha röstat fram representanter som ”rör om i grytan” och därför lätt blir mobbade av etablissemanget.

De åsikter som SD för fram idag är vanliga inom stora delar av befolkningen. Grundinställningen är att det är majoritetssamhället som ska sätta villkoren, och sedan får minoriteterna rätta sig efter detta. Normen är den klassiska kristna svenska kärnfamiljen, allt annat är avvikande. En i grunden darwinistisk tanke, må den starkaste överleva.

Ingen hemspråksundervisning, inga instegsjobb för att slussa in bland annat arbetslösa invandrare i yrkeslivet, överhuvudtaget inga åtgärder för att minska segregering och diskriminering, som skulle kunna undanröja en del av de problem i form av hög arbetslöshet, utslagning osv. som partiet kritiserar. Vad är väl främlingsfientlighet mot svenskfientlighet, frågar SD:s representanter och menar då varje gång en person av svenskt ursprung attackeras av en person av utländskt ursprung oavsett motiv och situation. Någon sådan gemensam avsikt att förinta svenskheten bland invandrare finns självklart inte, främlingsfientligheten däremot är en realitet.
/…/
Det är ett väl känt faktum att lågutbildade män är förlorare i en högteknologisk tid när det inte längre finns någon självklar stolthet i att vara en person vars främsta företräden är att kunna arbeta med kroppen och händerna. Flickor flyttar lättare och har ofta högre betyg, medan männen oftare stannar hemma, grämer sig över utvecklingen och röstar på SD. De senaste valen har SD och även ND fått många röster på yrkesförberedande program i undersökningen Ungt val som genomförts på svenska skolor.

Resten kan ni läsa här.

Publicerat i SD, Sverigedemokraterna | Lämna en kommentar

Knappast troligt att det blir Margot

Att Mona Sahlin avgår var kanske väntat och nödvändigt. Tänkte inte orda mer om det. Däremot undrar jag över varför Margot Wallströms namn fortfarande hamnar så högt på listorna över tänkbara nya partiledare. Dels har hon sagt många gånger vid det här laget att hon inte vill, och på ett sätt som uppenbart visar att hon inte säger nej men menar ja utan faktiskt inte alls har lust. Men framför allt har jag svårt att se att hon är lösningen på några av de problem som socialdemokratin står inför.

Tänk efter: Margot Wallström har alltid tvekat och satsat halvhjärtat när det handlat om svensk inrikespolitik. Minns hur hon satte sitt ministerkontor i Karlstad, hoppade av för att arbeta för Stenbeck, plötsligt drog till Sri Lanka etc. Har träffat henne ett antal gånger som journalist och osäkerhet och vankelmod har präglat även dessa möten. Känsligt har hon återkommit och känt sig felciterad på precis allt (Expressen, då var hon konsumentminister bl a), floppar intervjuer p g a migrän (tydligen ett återkommande problem, tvivlar inte på att det är utomordentligt plågsamt). Gömt sig bakom medarbetare och varit oanträffbar även när det handlat om att tala direkt till LO:s kvinnor i deras egen tidning.

Margot har inte varit hemma på många år, och hon trivs av allt att döma med det livet hon har i exil. Att komma hem som någon slags frälsare för att rädda den svenska socialdemokratin är ett självmordsuppdrag som kan trasa hennes goda renommé på ingen tid. Det inser hon säkert.

Publicerat i Margot Wallström, Mona Sahlin, Socialdemokraterna | Lämna en kommentar