Rumphuggen rapport om politiskt våld

Publicerat den 10 november, 2010 av annalenalod

Sveriges Kommuner och Landsting har nu släppt en rapport om politiskt våld som är resultatet av något som jag arbetade mycket med i våras. Avsikten var att samla ihop de erfarenheter som finns i kommunerna och att försöka täcka in våld från olika grupper som både höger- och vänsterextremister, islamister etc.

Rapporten som presenteras är på 40 sidor och känns rumphuggen. Jag står som en av de personer som bidragit med intervjuer, vilket inte är hela sanningen. En förklaring är på sin plats. Samtliga personer som nämns i sammanhanget fick i uppdrag att göra genomarbetade studier av flera kommuner/regioner. I mitt fall handlade det om Jönköping, Karlskrona, Region Värmland, Övre Eiker i Norge och Berlin. Jag skrev ett långt manus där jag gick igenom historik, vad som gjorts och utfallet av detta. Det samma gjorde övriga deltagare i projektet.

Av skäl som fortfarande framstår som oklara har SKL valt att slakta detta gedigna arbete (nu talar jag förstås i egen sak men jag har läst alla bidrag varav flera är mycket intressanta) till den föreliggande skriften som presenterades i går. Den måste ha skyndats fram, de inbjudna som skulle debattera innehållet blev uppringda bara några dagar innan. Vi som varit med och skrivit fick en skriftlig inbjudan dagen innan (och åtminstone vi som hört ryktas om att rapporten var på gång och hört av oss fick samma inbjudan per mail i fredags). Märkligt och obegripligt.

Det trista är att ett gediget försök att bygga en erfarenhetsbank som kommunerna kan ha användning av nu slaktas på det här viset. Varje kommun som drabbas av våld med politiska och religiösa inslag tvingas uppfinna hjulet på nytt. Det var det som var orsaken till rapporten. Så vitt jag vet kommer den inte heller att följas upp med kurser och utbildningar vilket förstås varit ett sätt att föra ut den kunskap som finns. Jag anar att det finns ett spel bakom som handlar om interna problem och relationerna mellan SKL och departementet, rapporten beställdes av Nyamko Sabuni som ju fått andra uppgifter i den nya regeringen. Men oavsett orsak är jag besviken på att viktiga frågor slarvas bort på det här sättet.

Publicerat i nazism, Nyamko Sabuni, politiskt våld, SKL, vänsterextremism | Lämna en kommentar

Negativa attityder till romer i svenska skolor

Publicerat den 10 november, 2010 av annalenalod

Levande historia har presenterat ännu en så kallad ”Intoleransrapport” som bland annat försöker fånga in svenska elevers inställning till olika grupper i samhället. Den visar inte oväntat att fördomsfulla attityder är vanligare bland manliga elever och att det finns ett starkt samband mellan attityder, vilken utbildning föräldrarna har och vilket program eleverna går på. Elever från arbetarhem som går på yrkesförberedande utbildningar framstår som betydligt mer intoleranta. Det här förefaller alltså att vara en klassfråga.

Man kan förstås fundera på om det handlar om att ”knäcka koden”, att elever på teoretiska program kanske förstår vad de förväntas att svara i högre grad. Men resultatet avspeglar också hur det brukar se ut i väljarundersökningarna när man granskar vilka som röstat på högerpopulistiska partier. Det fanns en klar övervikt för lågutbildade män ur arbetarklassen bland de som röstade på SD i valet 2006 (SOM-undersökningen).

Mer ur Levande historias undersökning: Mer än hälften hade en positiv inställning till homosexuella. Andelen positivt inställda har ökat kraftigt sedan senaste mätningen. Däremot har endast en fjärdedel en positiv inställning till romer, den siffran ligger klart lägre än för andra grupper. En knapp femtedel hade uttryckt en negativ inställning till så väl invandrare som muslimer, judar och homosexuella.

En kanske kontroversiell tanke: Kan vi verkligen kräva att människor att är positivt inställda till vare sig homosexuella eller romer? Det räcker väl om människor, i det här fallet elever, anser att de är likvärdiga och har samma rättigheter. Jag gillar inte riktigt ordet tolerans, jag tycker respekt är ett bättre ord i sammanhanget. Vi kommer alltid att ha sympatier och antipatier mot enskilda individer ur olika grupper. En del lockas att utveckla sådana känslor till gruppfördomar och det är olyckligt. Men det viktiga är vad vi gör med våra uppfattningar, om vi låter dessa leda till våld, diskriminering och särbehandling eller om vi anser att människor har rätt att vara olika. Att helt eliminera människors gruppfördomar är nog en utopi.

I en fråga uppmanas eleverna att gradera sin inställning till människor från en rad länder eller folkgrupper. De förväntas alltså ha en bestämd uppfattning om medborgarna i dessa länder eller dessa folk. Är inte det att tvinga fram vissa svar? Känns som jag alltid hackar på sådana här undersökningar, och eftersom många produceras av Levande historia blir de måltavlan för mycket av min kritik.

Eleverna ska också gradera om de håller med om olika påståenden som ”judarna har för stort inflytande i världen idag” och ”att HIV och AIDS drabbar så många homosexuella män är nog naturens straff för ett perverst levnadssätt”. Jag hävdar att ytterst få elever ens tänkt tanken att det skulle ligga någon sanning i sådana påståenden, men genom att de ställs inför en sådan färdigformulerad åsikt är det nog fler som överväger att det ligger något i detta.

Jag förstår problemet med att ställa frågor som ger relevanta svar, den här undersökningen är väldigt mycket bättre än de som genomfördes i starten av Levande historia (till exempel den som visade att många elever inte var säkra på Förintelsen och som senare visade sig ha blivit feltolkad). Öppnare frågeställningar hade kanske gett andra svar. Men djupintervjuer där eleverna formulerar sina egna åsikter är betydligt dyrare och svårare att bearbeta.

Publicerat i antisemitism, homosexuella, islamofobi, Levande historia, romer | Lämna en kommentar

Skavlan gullar med norska högerpopulister

Publicerat den 8 november, 2010 av annalenalod

Ett svårslaget rekord i grenen gulla med högerpopulister tar Skavlan som släppte loss Carl I Hagen med hustru i senaste programmet. Jag kom in en bit in i programmet och undrade vem kvinnan med det konstiga håret som lade sig i samtalen hela tiden var. Någon okänd norsk skådis? Reagerade över att Eva Dahlgren såg väldigt beklämd ut, och när jag förstod vem som satt där var det inte utan att jag förstod henne – Carl I Hagen var inte i bild så mycket i denna sekvens. (Man kan förstås också undra varför hon satt hon där över huvud taget och till och med drogs in i samtalen med Hagen.)

Högerpopulister är alltid värst på håll. Norrmännen har alltid påstått att Fremskrittspartiet inte går att jämföra med andra högerpopulister utan är något annat mycket ofarligare. En liknande inställning verkar Skavlan ha. Danskarna har också accepterat Dansk Folkeparti så mycket att de flesta av de andra partierna tagit över delar av åsikterna i flyktings- och invandringsfrågan. Jag måste erkänna att jag har svårt att se de stora skillnaderna mellan dessa partier. Sverigedemokraterna spelar ungefär i samma division numera. Den största skillnaden mellan partierna är att SD har ett mer extremt förflutet och mindre makt och inflytande.

Men lite intressant var det ändå att höra hur paret Hagen lever numera. De bor mycket i Spanien, utan att se sig som något invandringsproblem eftersom de blir väl mottagna (tur för dem) och betalar för sig (finns ju invandrare i Norge som gör också, Hagen får ostört hävda att invandrare generellt är utsugare). En obehaglig känsla infinner sig: är det såhär medierna kommer att behandla SD snart? Jag tror visserligen, precis som Hagen, att högerpopulister växer när de behandlas som spetälska. Men den här formen av distanslösa samtal måste vara ännu värre.

En närmast total tystnad i medierna om programmet, den enda kommentaren jag hittar är Nils Schwartz i Expressen,

Publicerat i Carl I Hagen, Eva Dahlgren, Skavlan | Lämna en kommentar