Den rapport om politiskt våld som presenterades av BRÅ och Säpo för en tid sedan var ämne för ett inslag i söndagens Godmorgon världen där bl a jag själv var intervjuad. Inslaget handlade mycket om meningen och nyttan med att jämföra det våld som höger- (Vit makt-rörelsen) respektive vänsterextremister (autonoma rörelsen) står för. Det är ett ämne som ständigt återkommer i debatten. Men att jämföra betyder inte nödvändigtvis att jämställa företeelserna. Varför är detta så kontroversiellt? Det är lätt att misstänka att det finns ett inte alltid klart uttalat stöd för det våld som vänstern står för. Vänstern är god, det är grundantagandet.
En liknande diskussion fördes även i Studio 1 förra veckan (onsdagens sändning) där jag debatterade med Petter Larsson som recenserat BRÅ/Säpo-rapporten i Aftonbladet Kultur. Hans kritik handlade mycket om att man överskattar vänstervåldet. Men våldet ser olika ut, det framgår klart av rapporten. Högervålder är grövre men hotet mot demokratin kan på sätt och vis anses större från vänstergrupperna eftersom de angriper politiska partier och myndigheter etc. Men egentligen finns det ingen anledning att gradera vad som är värst, man kan nöja sig med att konstatera att politiskt våld är ett problem och det får vissa konsekvenser, oavsett gärningspersonernas politiska hemvist.
Huvuddelen av inslaget handlar om en attack på SD:s kanslichef och hans sambo som kan ha utförts av vänsterextremister (rättegången pågår), Petter Larsson kommer in i slutet av inslaget. Vi hinner inte prata särskilt länge och kommer egentligen aldrig till skott. Men det är typiskt att Petter Larsson är så ointresserad av att diskutera vänstervåldet oavsett om det är större eller mindre. Det är bara själva jämförelsen han reagerar på och har lust att prata om. Så är det alltid när det presenteras fakta kring vänstervåld. Det är inte uppgifterna i sig som blir föremål för kritik utan själva tilltaget att ö h t granska vänstern.
Anna-Lena Lodenius 