Bottennoteringar i slaget om bästa valfilmen

Publicerat den 31 maj, 2009 av annalenalod

Alla partier verkar ha svårt att få till sina valkampanjer inför EU-valet. EU känns byråkratiskt och avlägset. Ett försök att nå ut är partiernas valfilmer. Lyckas de? Döm själva. Här kommer först de som sänts i TV4:

* Folkpartiet satsar på den ultimata kärringen Marit Paulsen: ”Vi ska inte plocka russinen ur kakan”, ”En tråkig tant ger inte upp”,

* Kristdemokraterna lyfter fram unga söta Ella Bohlin men tror inte hon klarar sig utan Göran Hägglund vid sin sida.

* Moderaterna kör en väldigt konstig tatueringsfilm som ni kan se här.

* Centerpartiet tycker att EU är bra för att få ner bollar ur träd.

Rödgröna blocket visar bara sina filmer på webben. Här är Miljöpartiets filmer. Vänsterpartiet kör rejält lågbudget med en kvinna som krampaktigt kramar en bebis, inte tittar i kameran och ljudet är så dåligt att man knappt hör vad hon säger. Men det verkar handla mycket om att det är just lågbudget. Socialdemokraternas innehåller en himla massa text och musiken låter plastigt som i TV-spelens barndom.

Junilistans film är välgörande rapp och rak om än rätt opersonlig medan Sverigedemokraterna lanserar sig med ett pompöst pekoral. Piratpartiet har utlyst en tävling på Facebook om att göra en valfilm för partiet, har inte sett några resultat.

Vilken tyckte jag var bäst? Svårt val. Fimerna är obegripliga eller övertydliga, kan inte se vem som skulle rösta på grund av någon enda av dessa filmer utom möjligen Folkpartiets. Marit Paulsen har en otvetydig karisma och det hon säger låter trots allt någorlunda trovärdigt.

Tyckt om valfilmerna: Second opinion, Metro teknik, Makthavare,

Publicerat i Ella Bohlin, EU-valet, Göran Hägglund, Marit Paulsen, valfilmer | 10 kommentarer

SD är det minst hbt-vänliga partiet

Publicerat den 27 maj, 2009 av annalenalod

Inte oväntat visar RFSL:s undersökning av kandidaterna till EU-parlamentet att SD är det parti som är minst intresserat av att driva hbt-frågor. RFSL:s har frågat de tio översta kandidaterna på valsedlarna för alla större partier. De ställde frågor om diskriminering av hbt-personer och hiv-positiva, fri rörlighet, hets och hatbrott, juridiskt könsbyte och hbt-personers mänskliga rättigheter i världen.

Man kan nog utgå från att SD också är det minst feministiska partiet som ställer upp i EU-valet. Det var konstigt att programledaren i Agenda nu sist inte reagerade över Sven-Olof Sällströms uttalande om vilka frågor som partiet vill driva inom området jämställdhet: kvinnor ska ha rätt att gifta sig med vem de vill. Det är väl klart, det tycker väl alla. I det ligger en inlindad kritik av islam och tvångsgifte som är märklig och hade krävt en förklaring. Det är ju ingenting som är tillåtet i Sverige.

Är detta verkligen det viktigaste jämställdhetspolitiska kravet SD har är det torftigt för att inte säga bisarrt. Förklaringen för den som studerat SD:s program är förstås att partiet inte är för jämställdhet över huvud taget utan snarare vill betona och markera könsskillnaderna.

Publicerat i EU-valet, sd, Sven-Olof Sällström, Sverigedemokraterna | 32 kommentarer

Det är ganska många som det varit synd om

Publicerat den 25 maj, 2009 av annalenalod

Det är skönt att veta att man inte har det värst. Långt därifrån. Kalle Lind, känd från radioprogrammet ”Hej domstol” och bloggen ”En man med skägg” har gett ut boken ”Människor som det varit synd om”. Ett antal eländesskildringar från alla upptänkliga områden från Bibelns Job och Korpelrörelsen till Arne Weise och Melker i Saltkråkan.

Jag har skrattat mycket, även om allt inte håller samma nivå. I radion och på bloggen är just flödet och rikedomen av infall en del av poängen. I bokform blir svackorna mer uppenbara, en duktig redaktör hade kunnat hjälpa honom att stryka lite i det ymniga manuset. I några fall tycker jag hans medkänsla brister när helt okända personer som råkat hamna i blickfånget utan egen förskyllan hängs ut, som Lennart Hylands son.

Men för det mesta hamnar han ändå på rätt sida om gränsen. Gillar särskilt att han även ger sig på en del ikoner i svenskt kulturliv som Astrid Lindgren. Eller egentligen filmerna på hennes böcker, men även dessa är ju närmast oantastbara. Så skönt att någon äntligen tar bladet från mun och berättar varför t ex Krösa-Maja i Emilfilmerna uppenbarligen är dubbad från tyska och ger ett så osympatiskt slirigt intryck.

Publicerat i En man med skägg, Kalle Lind, Människor det varit synd om | Lämna en kommentar