Det har rört sig en del kring Svenskarnas parti på sistone och flera journalister har ringt från olika delar av landet. De undrar vad detta är för ett parti, och jag försöker förklara.

De började som Nationalsocialistisk Front, NSF 1994, som ursprungligen bara fanns i Karlskrona. NSF spred sig sedan till andra delar av landet och etablerade en rad ortsgrupper (2008 ska det ha funnits sex länsavdelningar och nio fristående stadsavdelningar). På programmet stod avskaffande av demokratin, att skicka ut alla invandrare och flyktingar samt en rad åtgärder för att säkra den vita rasens överlevnad. Att det fanns en koppling till nazismen, alltså nationalsocialismen, framgår ju av namnet.

Men av någon anledning ansåg man att det kanske inte var en framkomlig väg att fortsätta i det hjulspåret. 2008 upplöstes partiet och i stället bildades Folkfronten som i stort sett var samma parti, samma ledning, de flesta av medlemmarna följde med etc. Skillnaden var att kopplingen till nazismen hade tonats ner, i stället lyftes frågor som kamp mot mångkulturalism och hyllandet av det svenska. Förändringen var att betrakta som rent kosmetisk,det handlade om att skapa en ny bild av partiet, inte om att i grunden förändra politiken.

I oktober 2009 bytte Folkfronten namn till Svenskarnas parti. I partiprogrammet kan man läsa följande:

Sverige skall även i framtiden vara svenskt: Endast människor som tillhör det västerländska genetiska och kulturella arvet, där de etniska svenskarna ingår, skall kunna vara svenska medborgare. Sverige behöver vara svenskt för att svenskarna skall kunna skapa sin egen kultur, sina egna seder och bruk samt fritt kunna välja vilka influenser som skall påverka eller berika Sverige från andra delar av världen.

Två Sverigedemokrater i Hedemora hoppade nyligen av och gick över till Svenskarnas parti. (Se Dalanytt, Dalanytt2, Dalarnas tidning, Expo, ) Den ena, Lars-Erik Karlsson, hoppade sedan av även från Svenskarnas parti, och beskrev sina handlingar som något förhastade. Den andre, Sven-Olov Karlsson, står däremot fast vid sitt beslut vilket betyder att Svenskarnas parti fått ett mandat i Hedemora. Han säger följande till Expo:

Jag sympatiserar med Svenskarnas parti så gott som fullt ut. Det enda jag inte satt in mig i ordentligt är den här judefrågan. Det jag vet är att de är stora i bankväsendet och i världens ekonomi. Hade de tagit bort sina pengar från USA hade landets ekonomi fallit som ett korthus. Men konflikten Israel och Palestina tar jag inte ställning till. Där är det vardagsmat att de pucklar på varandra.

I Nykvarn har Daniel Spansk, tidigare vice ordförande för Nationaldemokraterna, hoppat över till Svenskarnas parti. Han lämnde ND redan 2011 och har sedan dess suttit som politisk vilde på ett mandat för ND i Nykvarns kommunfullmäktige.(Se Expressen, Realisten). Dessutom har Anders Leander, tidigare Sverigedemokraterna i Mönsterås (se Expressen), gått med i Svenskarnas parti efter en tid som politisk vilde. Såhär förklarade han partibytet för realisten.se:

Jag anser att Sverigedemokraterna blivit rentav för mesiga sedan inträdet i riksdagen och den höga nonchalansen mot alla ledamöter som sitter som förtroendevalda och partimedlemmar inom SD. Många med mig ser därför SvP som ett självklart alternativ och jag kommer att försöka få med mig alla mina röster över till SvP.

Det betyder att Svenskarnas parti nu har fått flera personer som företräder partiet i olika kommunfullmäktige.

Tidigare var de invalda i Grästorps kommun, men kunde inte använda sig av detta detta mandat eftersom personen som valdes in inte är skriven i kommunen. Det är inte troligt att de kommer att kunna utöva någon som helst påverkan i dessa kommuner, avståndstagandet från ett parti som Svenskarnas parti är totalt och med så få mandat utgör de ju inte heller någon maktfaktor. (Att det finns en allmän offensiv för att ställa upp i fler kommunval framgår även av den senaste tidens aktiviteter i Norduppland, se Upplandsnytt.)